Voyeurer på väg
På fredagarna brukar trafiken av någon anledning flyta lite smidigare. Så icke idag. De fyra filerna på Essingeleden gick trögt, trögt norrut över Gröndal.
Jag ser hur allt fler bilar längre fram byter till den vänstra filen där jag ligger. Är det något hinder i tredje filen? Så ser jag längre fram blinkande blåljus. Det har varit en olycka i södergående riktning, en långtradare och två personbilar står still och blockerar de två filerna närmast oss.
Jag inser att folk bytt till vänsterfilen för att se bättre. Flera av förarna bromsar in mitt för olycksplatsen, stannar till och blåstirrar. Kanske är de besvikna för att det inte verkar vara några personskador? Så snart vi passerat olyckan släpper köerna och farten ökar från 10 km/h till 80.
Vilka idioter! är förstås min första tanke. Sedan tar nyfikenheten överhanden. Tydligen är det såhär (många) människor beter sig. Det är oemotståndligt viktigt att se vem som har råkat illa ut. (Varför skulle annars så många tittat på Dallas och Cliff Barnes?) Men varför gör vi på detta viset? Det skulle inte förvåna mig om svaret har att göra med att vi är flockdjur.
Och i slutändan kom hela norrgående flocken fram. Så även jag. Och här kommer min engelska kollega, dags att jobba.
