Ett, tu, tre, Vilnius
Här sitter jag på nionde våningen på Reval Hotel och tittar på den vackra litauiska solnedgången och funderar.
I morse åkte jag med en taxichafför pratade riktigt bred stockholmska. Han var uppväxt på Hegerstensåsen och bodde nu i Melarhöjden. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker nog att alla dialekter är charmiga.
I Köpenhamn tillbringade jag två timmar på flygplatsen. Jag hade tur och lyckades lösa de två problem som annars skulle förstört morgondagens demo. Det firade jag med två danska pölser med mycket senap och ketchup. Fast jag fegade lite och tog bara grillad lök på den ena.
Här i Vilnius har jag haft halvannan timme på mig att turista. Jag såg tre svenska och tre amerikanska (USA) företag under min vandring. De svenska var SE-Banken, Tele2 och Ericsson, de amerikanska var Coca-Cola, McDonalds och Clear Channel. Vi sköter alltså pengarna och telefonerna medan amerikanerna tar hand om mat, dryck och reklamtavlor.
De fyra första sakerna jag upplevde som typiska för Vilnius var trådbussarna, de många kyrkorna, byggnationen av skyskrapor och att alla ungar verkar spela basket.
Jag såg också (vid femtiden) ett rött litet torn på min vandring. Om man får tro guideboken verkar det räcka att placera sin flagga där om man vill ockupera landet. Tyvärr stod tornet på en liten kulle och jag var för trött för att gå upp. Dessutom saknade jag en blågul fana. Synd, annars kunde jag ha övertagit kommandot, och på konferensen imorgon kört med den första palindrom jag lärde mig som barn:
I Reval sitta ni alla i natt i slaveri
Härligt! Vilken liten reseskildring. Skicka vidare till Vagabond. Och SOM jag log åt Melarhöjden och Hegersten.
Det är ungefär som i Rapport, när det är ekonominyheter och vi får veta att “bursen har gått upp”.
Vilken tur!
Comment by Elisabet — 11 Oct 2005 @ 17:28
Tack Elisabet. Känner mig dock som en vagabond själv, så jag hoppar över att skicka något till tidningen Vagabond. Kan avslöja att taxichaffisen också hann med att kommentera den vackra svenska husten i år. Gulligt värre
Comment by hakke — 11 Oct 2005 @ 19:34
Jag undrar var åldersgränsen för stockholmska ä/e går? Svenska språknämnden lär ha gjort en stor kampanj för att få alla skolor att lära ut ä på “riktigt” sätt, och det verkar ha lyckats. Det är inte så ofta man får höra det längre.
Comment by Bloggblad — 12 Oct 2005 @ 13:59
Vill man höra massar med ä:n som blivit till e:n, är det bara att titta på programmet “Fråga doktorn”.
Där uppsöker man ideligen “leeekaren”.
Ja, så säger den blonda programledaren som nog har verldsmesterskapen i att förvandla ä till e.
Comment by Elisabet — 12 Oct 2005 @ 15:24
.. .vunnit världsmästerskapen, menar jag.
Så går det när man ska göra sig rolig på någon annans bekostnad. Fy mig.
Comment by Elisabet — 12 Oct 2005 @ 15:25
Du borde bli resereporter på heltid. Fast det vore trist för M och kommande bebis, åtminstone om de inte får bli dina ständiga följeslagare!
Men inte ska du sätta en blågul flagga i tornet på kullen. Ta chansen att skaffa dig ett eget hakkestanien. Inte är DEN flaggan blå och gul?
Sätt nu genast igång och skissa på flaggan till ditt nya land
Comment by Siv — 12 Oct 2005 @ 18:49
Åh, vikken bra idé. En egen fana, coolt som fa… sjutton! Fast det kanske tar en stund att få den klar i MS-Paint. Särskilt som jag har besök av folk både på jobbet och hemma.
Lite trist om lärarna lär ungarna att dialekt i talspråket e fult o fel. De som e så charmigt. Däremot är det väl bra om vi stavar orden lika i hela landet-som-kvalat-in-till-fotbolls-världsmesterskapen.
Comment by hakke — 13 Oct 2005 @ 6:07