hakke snackar

Någonstans i universum, på en planet ganska lik vår, bor det lustiga människor. Man kan ibland undra hur de egentligen beter sig.

För inte så länge sedan var de flockdjur som levde i det fria. Ibland hittade de en grotta att bo i, andra gånger tog de skydd under en gran eller i någon annan tät vegetation. I matväg var det inte mycket de ratade. Fanns det något att jaga var det fint, annars gick det också bra med frukter och nötter, bär och rötter, musslor och småkryp.

Med tiden utvecklade människorna en relativt hög intelligens. Det gjorde att de bland annat kunde inreda mer och mer avancerade boplatser. Men att bli alltför bekväm på en och samma plats kunde ge en falsk känsla av trygghet. För det första kunde deras naturliga fiender lättare dräpa dem om människorna utvecklade alltför rutinmässiga vanor. För det andra blev det i längden svårt att hitta mat, dels för att de hade dammsugit närområdet på allt ätbart, dels för att planetens rotationsaxel lutar i förhållande till deras stjärna vilket får tillgången på mat att variera under året.

Lösningen på detta blev att de utvecklade en otålig gen. Den gav människorna en instinkt som kan liknas vid en fjäder i rumpan. Om livet blev alltför bekvämt och inrutat började de längta därifrån.

Med tiden blev deras förmåga att lösa problem och planera i förväg mycket god. Det ledde till stora förändringar i livsstil under förvånansvärt kort tid. De har nu lärt de sig att tämja maten, både växter och djur, och de har specialiserat sig så att de tillsammans kan bygga i stort sett ointagliga boställen. Problemet är att deras instinkter inte förändrades i takt med deras nya livsstil. De har i mångt och mycket kvar de instinkter och beteenden som utvecklades under deras långa nomadiska period.

Så där sitter de alltså idag i sin trygga tillvaro med sin otåliga gen. Ge dem därför lite medkänsla om du ser dem i sina rullande plåtlådor, på sina kvällskurser eller i sina skilsmässoförhandlingar. Det är inte det att de egentligen har en odräglig tillvaro, det är bara en nedärvd drivkraft som får dem att ständigt vara på väg någon annanstans.

Stackars människor.

Jonas skriver på Blind Höna som vanligt intressant om vad vi egentligen gör när vi bloggar, kommenterar och länkar till varandra. Den här gången tar han sin utgångspunkt i en förmodat felaktig översättning av uttrycket “hive brain” (bikupehjärna). Uttrycket har några år på nacken, men Jonas undrar om dess innebörd kanske har realiserats nu i och med oss bloggare. Och han frågar sig förstås också hur vi bäst översätter ordet till svenska.

Det händer att även jag ibland funderar på vad det är vi gör när vi bloggar. Kanske är trots allt denna demokratiska kanal att bygga relationer något nytt och enastående? Kanske är Internet det byggnadsverk som lagt grunden för en ny nätverksbaserad intelligens? Och kanske är bloggarna i så fall Internets huvudverk?

Det har blivit några resor genom åren, både privat och i jobbet. Trots att jag aldrig tagit någon längre ledighet för att resa jorden runt. När bror Filip utmanade mig att göra en kartbild över besökta länder visade det sig bli 33 stycken till dags dato. Här är det aktuella hakkestan.

Det slog mig att jag vet ju egentligen inte om det faktiskt finns andra länder än de jag sett med egna ögon. De obesökta länderna är ju lika okända för mig som månens baksida. Visst tror jag att de bilder som visas från ställen jag aldrig besökt är autentiska, men tänk om jag har fel? Tänk om världens geografi uppstår i samband med att jag besöker nya länder? Isåfall ser världen just nu ut såhär.

Alla kanske inte har sån tur som jag och jobbar på ett företag med egna program för karthantering. Då kan man istället göra en egen karta över besökta länder här.

Idag är det höstdagjämning. Nitton minuter över elva ikväll närmare bestämt. Exakt då börjar den mörkare halvan av året.

Men ingen orsak att se hösten som något negativt. Det gäller tvärtom att inhösta det sköna och goda i den här årstiden, så vi inte sittet där på vår ålders höst och grämer oss. Det gäller alltså att ta vara på dagen, “cease the day” som Robin Williams uttryckte det. Eller på ren svenska:
Det gäller att hösta medan rågen är mogen.

Jag har förresten precis skrivit en vers om det där:

Hösten har kommit till vår region
den drabbar oss alla utan pardon
var och en får sin beskärda ranson
av höstkyla, höststorm och höstdepression

Så hur tar du tag i sin livssituation
när hösten har blivit den huvudperson
som nu dominerar var konversation
och väcker en rättmätig indignation

Jo, för att få lite variation
så bör du beslutsamt gå till aktion
se på din höst med en ny dimension
som ger dig en god vitamininjektion

Ta till exempel en höstpermission
för att njuta av äpple, tomat och melon
gå på en höstmarknad eller auktion
och köp dig en underbar höstkreation

Njut sedan färgernas höstexplosion
i en underbart höstlig svampexkursion
stek kantareller med smör och citron
och njut din portion med en stor dos passion

När september börjar sin höstinvasion
låt det få bli till en skön tradition
att höstlöv och höstluft ger inspiration
det är min enkla vision

(föregående vers, 20 september)

Imorgon håller jag kurs för några kunder. I ett ämne jag inte behärskar. För det har min kollega lovat.

Det man lovar ska man hålla
har vi lärt när vi var små
Men vad andras löften vålla
ska det hållas likaså?
Ja, det tål att tänkas på

Min kollega har som gåva
gett vår nya kund en kurs
Och jag håller, vill jag lova,
denna kurs i väldig rusch
Men jag känner fy och usch!

(föregående vers, 13 september)

Det här med graviditeten är förstås något som även påverkar mannen. Jag hade nog inte tänkt skaffa en lika vackert rundad mage, men på många andra sätt känner jag mig djupt involverad i processen.

Man vet helt enkelt att man väntar barn när…

• …den gemensamma sängen börjar får en viss slagsida åt hennes håll.
• …alla böcker på nattduksbordet har en fet och glad liten bebis på framsidan.
• …toaletten är upptagen.
• …man blir totalförvirrad av veckonumreringen.
• …det börjar höras lika mycket snarkningar och snörvel från hennes sida av sängen.
• …nyhetsreportage med lidande barn gör att man byter kanal.
• …chefen får något mjukt i blicken när man börjar prata om nio månaders ledighet.
• …de modeller man intresserar sig för heter Teutonia, Brio och Emmaljunga.
• …man ligger och funderar på allt från infrastruktur till ultraljud.
• …en äppelkaka för fyra nätt och jämt räcker till två.

Skönhetsideal är lustiga grejer.

Tänk om drottning Victoria på 1800-talet hade haft ansiktsfobi istället. Om vi i västerlandet hade fått en panikmoral inför allt som gäller munnen och läpparna, näsan eller ögonen. Tänk om det istället var underlivet som stod i fokus för våra dagliga samtal om det vackra och sköna.

- Vad mysig du ser ut kring pungen. Har du klippt dig?
- Ja, jag var till frisören och fick lite volym. Det är skönt att det inte slänger så mycket när man sportar. Du själv ser himla fräsch ut också.
- Ja, jag ska ut med jobbet så jag har piffat till mig lite. Lite rött blygdstift och fittglans gör susen för både kropp och själ.
- Kan du tänka dig att min dotter har blivit stora damen nu och börjat sminka sig också. Hon var med sin väninna på H&M förut idag och köpte en stjärtkajal och ett matchande slutsmycke.
- Nä, vad kul! Hon måste vara jättenöjd också att hon ärvt din vackra anusbåge.

o.s.v.

(Undrar om det här inlägget kommer igenom mitt eget spam-filter?)

Man vet att man är i Danmark när:

• Halva bordet vid frukosten (morgenmaden) består av wienerbröd.
• Hälften av föredragshållarna bär t-shirt och ingen, sånär som på en tillrest engelsman, bär kostym och slips.
• Det första man får veta på hotellrummet är på vilken kanal och vid vilken tid det är gratis voksenfilm.
• Det serveras mellanöl till lunchen (frokosten).
• Mer än hälften av konferensdeltagarna röker vid matbordet.

Men vissa saker förändras ändå med tiden. För 25 år sedan visste man att man var i Danmark när det var smörpapper på toaletten istället för mjukt och gosigt papper. Och när även den största farbror körde omkring i en charmig liten Citroën. Vissa saker var/är mer charmiga än andra…

Stora ting i norska valet sker
Vilken sällspord ödets ironi
Att i deras Storting nu vi ser
Ett så kallat “Fremskrittsparti”
Vars bakåtsträvarpopulism dem ger
högerns högsta väljarsympati

Jag kan bara göra tummen ner
Och säga Tvi

(föregående vers, 8 september)

Glöm bergsklättring, bungyjump och skärmsegling. Vill man ha lite spänning i tillvaron ska man tydligen köpa bostad. Gärna i Stockholmstrakten. Gärna just nu.

Jag såg förra veckan en kalkyl på ett litet pyttehus i trakterna kring Hägersten. Utgångspriset var 2,3 miljoner. Kalkylen berättade om en månadskostnad på ca 10.000, förutsatt att man har 10% att lägga in i handpenning.

Jag kunde inte låta bli att fundera på vad som händer om priset går upp till 2,7 miljoner. Om dagens räntor på knappt 3 % övergår i mer “normala” räntenivåer på 6-7 %. Och om elpriset kanske följer oljepriset i höjden. Då gäller det att man kan pynta 20.000 i månaden istället. För det går knappast att räkna med att priserna ligger kvar på dagens nivåer om man måste sälja.

Jag fattar inte att folk vågar. Eller är det bara jag som är extremt ängslig? Jag fick ju faktiskt stora darren när jag skulle kasta mig ut för en 8 meter hög påle på en äventyrspark härom året.

Det får nog bli hyresrätt ett par år till i alla fall.