Man tjänar mycket
Annika Tiger skrev ett kort och kärnfullt inlägg i bloggstafetten om bloggar kontra traditionella massmedia. Den som ändå kunde skriva kort och kärnfullt…
Hon gav mig sedan följande ämne:
Hur ska vi uppnå lika lön för lika arbete?
Jag undrar varför hon gav just det ämnet till mig? Var det bara en slump, eller kan det kanske bero på något jag skrivit tidigare? Nåja, jag har i alla fall tänkt och grubblat på ämnet de senaste dagarna. Jag även talat med några av mina intelligenta vänner och bekanta. Och faktiskt, jag har några uppslag! Är dom bra? Realistiska? Det överlåter jag till dig kära läsare att bedöma.
FAKTA
Män tjänar mer än kvinnor för att utföra precis samma arbete. Denna skillnad kan jämna ut sig om man och kvinna lever ihop. Om de har delad ekonomi. Och om de avsätter en större andel av de gemensamma pengarna till kvinnans privata pensionssparande. Men på det stora hela är skillnaden till männens fördel.
Många av oss känner sig idag inte bekväma med att inordnas i en grupp på det här viset. Jag kanske faktiskt är man och underbetald. Eller jag kan vara en kvinna som inte vill känna att jag blir stämplad som offer. Men det är bara genom att göra statistiska jämförelser av grupper som vi faktiskt kan se att det finns inbyggda systemfel. Strukturella orättvisor.
Byt ut orden ”Kvinnor” och ”Män” i texten ovan så kanske det blir tydligare. Prova till exempel med:
- Gamla och Unga
- Muslimer och Kristna
- Sjuka och Friska
- Vita och Svarta
Jag har också svårt att se mina ensamstående eller homosexuella vänner i ögonen och försvara en kulturell norm som säger att allt ska bedömas utifrån den traditionella kärnfamiljen.
AVGRÄNSNING
Löneskillnaderna kan grovt sett delas upp på tre delar:
- Lönerna är lägre i de yrken som domineras av kvinnor. Extra tydligt blir det för yrken som tidigare har dominerats av män, men där det nu arbetar ett flertal kvinnor; Lärare, läkare, präster.
- Fler kvinnor jobbar deltid. Detta hänger samman med att fler kvinnor tar ett större ansvar för (ägnar fler timmar per vecka åt) att sköta barnen och hemmet.
- Kvinnor som har likvärdig utbildning och utför exakt samma arbetsuppgifter som män har ändå i genomsnitt lägre lön.
Som tur är var det bara den sista av dessa punkter jag fick i uppdrag av Annica att lösa. Lätt som en plätt med andra ord!
HUR BLEV DET SÅHÄR?
Jag hör till dem som ofta har lättare att angripa ett problem om jag förstår hur situationen uppkom. Jag frågade därför M, hon kan en hel del om feminismens historia efter att bland annat ha skrivit en litteraturvetenskaplig uppsats om den spanska författarinnan Carmen Laforet. Som jag förstod det gick det till ungefär såhär:
Under kriget behövdes kvinnorna som arbetskraft i industrin. I den rådande kulturen var det självklart att männen var ansvariga för att dra in pengarna till hushållet. Kvinnornas uppgift var att sköta nämnda hushåll. Under kriget betalades naturligtvis ändå löner till kvinnorna, men de var betydligt lägre än lönerna för männen som utförde samma uppgifter. Dels var det krig och alla måste vara solidariska, dels ansågs de ändå inte kunna utföra arbetet lika väl. Jag menar, vilken kvinna kan ersätta en man?
När kriget tog slut fick kvinnorna fortsatt lägre löner. Med männen tillbaka behövdes ju pengarna egentligen inte för hushållets ekonomi, utan sågs kanske mer som ett sätt att dryga ut hushållskassan. Även om skillnaderna har minskat så är det resterna av denna lönediskriminering vi har kvar än idag.
MÅLMEDVETEN STRATEGI
Den som inte gör som strutsen förstår alltså att det finns en orättvisa som drabbar kvinnor som grupp. Dags att ta tag i själva uppdraget, vad gör vi åt det? Jag tror att ojämlikheten kan åtgärdas. Och jag tror att det kan göras på kort tid. Det som krävs är en blandning av reglering och folklig förankring. Här följer tre förslag på åtgärder.
1) Dedikerad insatsstyrka
För att lyckas göra någonting åt orättvisan måste vi tyvärr inte bara komma på hur det kan göras, utan även vem som ska föreslå åtgärderna. Just nu råder en politisk turbulens i Sverige. Vi har sju riksdagspartier, ännu ett parti i EU-parlamentet, en politiskt aktiv pensionärsrörelse och sist men inte minst ett feministiskt initiativ. Vem som än kommer med ett förslag kommer alltså att möta opposition. Även om, till exempel, socialdemokraterna skulle ha en liknande agenda så skulle de aldrig kunna stöda ett förslag som ger Gudrun Schyman en fjäder i hatten.
För att lyckas tror jag därför att vi bör sätta samman en insatsstyrka med representanter från vänster och höger, från arbetsgivare och fackförbund kompletterat med en expert på ekonomisk statistik, en gudabenådad diplomat och en fängslande kommunikatör. Jag tänker på namn som Bodil Jönsson, Hasse Alfredsson och Bengt Westerberg.
Gruppens bör vara avlönad och jobba heltid under två år med ett tydligt mål att under denna tid åtgärda problemet med orättvisa löner. Detta sker genom att de tar fram en handlingsplan och förankrar den hos åtminstone följande aktörer:
- Riksdagen gällande lagstiftning
- Fackförbunden gällande lönejusteringar
- Arbetsgivarföreningar gällande lönesättning och jämställdhetsplaner
- Media gällande opinionsbildning
- Folkrörelserna gällande folkbildning
2) Reglering och utbildning
Jag har förstått att i England är lagstiftningen mot diskriminering av utlandsfödda och deras barn bättre än i Sverige. Och tittar man på andelen arbetslösa i denna grupp jämfört med resten av befolkningen ser man att regleringen fungerar. Om dagens lagar inte räcker för att komma tillrätta med ojämlika löner för samma arbete får vi helt enkelt skriva nya, bättre lagar.
I Sverige är också kollektivavtalen en viktig del av regleringen. Det kan vara en styrka om vi på kort tid vill genomföra förändringar.
- Skriv in i avtalet att en extra löneöversyn görs under hösten, då pengar fördelas från männen till kvinnorna. Skriv också in i avtalet att pengarna under nästa två ordinarie löneöversyner är öronmärkta att fördelas jämnt mellan män och kvinnor, annars kommer männen att kompenseras för sitt förlorade löneövertag.
- Ta fram ett material som beskriver problemet med ojämlika löner, motiverar varför det ska åtgärdas och beskriver processen.
- Ge alla chefer, personalavdelningar och fackliga representanter utbildning för att förstå problemet och lösningen.
- Låt dessa personer genomföra seminarier för att informera all personal om förändringarna.
Punkten som säger att pengar fördelas från männen till kvinnorna är naturligtvis själva kärnan. Det är precis så ojämlikheten måste lösas. Vi kan inte bara be Tumba sedelbruk trycka lite extra pengar till kvinnorna. Och det finns ingen anledning att planera en “mjuk övergång” av en sådan uppenbar orättvisa. Basta!
- Tillägg:
Jag hittade information om ett verkyg från Jämo som heter Lönelotsen. Se vidare i följande inlägg.
3) Obligatorisk handlingsplan
En bekant jobbar med bistånd på Diakonia. De pengar som fördelas går alltid till lokala projekt. Det innebär att planering och utförande görs av människor som förstår de lokala förhållandena, och att kunskapen finns kvar när projektet efter 2-3 år ska stå på egna ben ekonomiskt.
I ansökningshandlingarna för varje projekt ingår numera en plan för ökad jämställdhet. Återigen skrivs planen av de lokala personer som ansöker om projektpengar, och som förstår hur jämställdhetsarbete kan ske på den aktuella platsen. Det är alltså ingen som kommer utifrån och pådyvlar dem sina lösningar.
Vi kan genom lagstiftning eller kollektivavtal kräva en liknande handlingsplan av alla chefer i Sverige med personalansvar. När en chef ansöker om sin pott för fördelning av årets lönepåslag ska denna ansökan kompletteras med ett dokument som beskriver åtgärder för ökad jämställdhet. För att tydliggöra behovet innehåller planen också en summering av det aktuella läget:
- Antal män och kvinnor som är anställda
- Antal män och kvinnor på chefsposition
- Antal män och kvinnor med annan tjänst eller ansvarsposition som berättigar till högre lön
- Genomsnittlig normal arbetstid för män och kvinnor
- Genomsnittlig arbetad övertid för män och kvinnor
- Genomsnittlig frånvaro för män och kvinnor
- Genomsnittliga löner för män och kvinnor i samtliga förekommande tjänster
MED EN GLIMT
Om inget av ovanstående fungerar finns det alltid andra metoder. När jag har funderat har jag kommit på några lite mer radikala förslag, måhända inspirerad av vissa forskare i Uppsala?
Justera längden. Även inom könen finns en mätbar löneskillnad som hänger ihop med den anställdas längd. Tänk om detta också förklarar löneskillnaden mellan män och kvinnor? I så fall finns det ju ett par tänkbara åtgärder:
- Förkorta männens längd genom kirurgiska ingrepp. De har ju enligt skapelseberättelsen redan offrat ett revben för kvinnan. Då ska det väl inte vara omöjligt med en eller annan ryggkota också.
- Utrusta alla kvinnor med skor som har någon slags uppbyggda klackar. (Detta förslag faller naturligtvis på sin orimlighet, det skulle förmodligen både se löjligt ut och vara farligt att gå i dylika skor.)
Genomför ett laga skifte. Detta följer samma modell som när åkerlappar slogs ihop och delades upp vid laga skifte av jorden. Sverige delas in i små områden, och inom varje område slår vi ihop alla arbeten och därtill hörande löner. Potten fördelas sedan mer eller mindre jämnt inom gruppen genom lottning. Grupperna kan till exempel bestå av våra valdistrikt. Dessa är tillräckligt små för att vi ändå ska behålla grunden för det klassamhälle som enligt vissa moderna ekonomer är en viktig drivkraft för fortsatt utveckling och tillväxt.
Masshypnos. Grundproblemet är inte de ojämlika lönerna, utan kvinnornas missnöjdhet. Eller det är i alla fall lättare att åtgärda. Skapa ett koncept baserat på importerade, flummiga läror från österlandet. Ge det hela ett attraktivt namn som appellerar på kvinnor (kanske någonting i stil med ”Ny Ålder”). Lär ut att det viktiga i livet inte är materiella tillgångar utan själslig gemenskap och andlig utveckling. Se till att ta bra betalt.
AVSLUTNING
Ja, det var ju inte så svårt det där. Det hade säkert kunna skrivas kort och kärnfullt av en skicklig analytiker och retoriker, dock inte av den här skribenten. Om jag ändå skulle försöka mig på en sammanfattning så blir det någonting i den här stilen:
Män tjänar mer. Man, i betydelsen vi alla, skulle tjäna på att denna orättvisa försvinner. Det skulle göra oss gott, vi mår i längden inte bra av att leva i ett samhälle där en grupp människor värderas högre än en annan. Och det är faktiskt inte särskilt svårt att betala lika lön för lika arbete.
Näste löpare i bloggstafetten är Mats, som har bloggen Mats Tankar. Hans ämne blir Upplands sju Underverk. Tack för mig!

Gud vad långt
! Det där ska jag läsa imorgon när jag är mindre trött. Utan att ha läst allt och fått nya infallsvinklar på problematiken erkänner jag mig idag till gruppen kvinnor som inte vill bli stämplade som offer.
Comment by thebe — 8 Jun 2005 @ 21:45
Ja huvva - jättelångt ju! Tur att jag la dit en liten sammanfattning på slutet. Och att Mats som springer nästa sträcka ska komma med en massa bra utflyktstips som man kan åka till sen. När det slutat regna…
Comment by hakke — 8 Jun 2005 @ 21:47
Jamen vilken tur att jag kunde still nyfikenheten redan ikväll, annars hade jag inte kunnat sova utan legat och grubblat hela natten! Jag som är en erfaren rapportläsare borde ha läst slutet också, efter början
! Särskilt den sista meningen där, är ju kärnan och uppmaningen i alltihopa! Lätt som en plätt … i princip :-/!
Comment by thebe — 8 Jun 2005 @ 21:54
Uj, det var långt. Ikväll fick jag svar på min fråga (på pubrundan) om varför det inte finns några kvinnliga programledare i tv som är 50+ medan det finns mängder av gubbar i den åldern som leder program efter program. Svaret är att det helt enkelt tar väldigt lång tid för karlar att bli lika bra som kvinnor är i 30-årsåldern… Och att kvinnor tröttnat på sånt tjafs i mogen ålder…
Hm. Undrar om jag tror på det…
Comment by Marianne — 8 Jun 2005 @ 21:54
Bra och utvecklande skrivet.
Löneskillnaderna måste tydliggöras. Jag tror det är bra att kvinnor inte ser sig själva som offer! Offer är för mig att passivt underordna sig något, det kräver aktivivitet även av individer för att gå framåt.
Bortsett från att det politiska livet i Sverige är splittrat på flera partier, vilket kan göra det svårt att driva igenom något så tror jag faktiskt främst att de politiska partierna är rädda för att ta fram en handlingsplan främst för att de egna väljarna kan vända sig ifrån dem. Det är ju lätt att komma med generella förslag som att “vi ska jobba aktivt för att löneskillnader mellan män och kvinnor ska minska”. Sådana generella positivismer finns det många av. Men vilket parti skulle våga gå ut och t ex säga hur? T ex genom att företag skulle skicka in redogörelser för hur en lön sätts på olika jobb, kontrollerad kvotering osv. Risken är stor att de istället för att dra till sig väljare förlorar väljare för att det t ex betraktas som “förmynderi”.
Om igen så var det en bra och intressant utläggning.
Comment by Åsa — 9 Jun 2005 @ 2:07
Jag visste att du skulle skriva något bra om detta och din gissning stämmer lite, eftersom du skrivit om bland annat löneförhandling för kvinnor.
Nästan så din text skulle mailas till politrukerna, politikerna menar jag
.
Tack för en synnerligen intressant läsning Håkan! Mycket att fundera över.
Annica
Comment by Annica Tiger — 9 Jun 2005 @ 3:45
Bra skrivet men jag tycker att du missar en sak. Samhället styrs elitistiskt av en liten klick människor i topposition. Även om man inte vill tro det är det dessa människor som sätter agenda och hur det fungerar i samhället. Vi fungerar som en vargflock m a o. Om ledarskapet byts så kommer hela strukturer att förändras.
Därför är det faktiskt MYCKET viktigt att vi får fler kvinnliga toppolitiker och företagsledare. Det handlar alltså inte om att fördela pengar utan makt och därmed pengar.
Tyvärr händer inte det här av sig själv och det kommer att fortsätta så länge ryggdunkande män sitter i 4-5 olika styrelser och ger varandras söner platser i dessa styrelsesalar.
Comment by Bengt — 9 Jun 2005 @ 4:46
Tack för era kommentarer!
Ber om ursäkt att det blev så himla långt. Jag önskar att jag kunde uttrycka mig något kortare. Men då hade jag nog behövt ett par dagar till. Det tar en stund att tänka, två stunder att skriva och tre stunder att stryka.
Det heter att “all vår början bliver svår” men ibland undrar jag om inte mitten är värre. Den långa sträckan att ta sig igenom innan man kommer i hamn. Både vad det gäller långa texter och åtgärder för ökad rättvisa…
Comment by hakke — 9 Jun 2005 @ 6:16
Du är ju suverän! Snyggt!
Comment by Jerry — 9 Jun 2005 @ 6:37
Jerry: Tack, det gläder! *rodnar klädsamt*
Comment by hakke — 9 Jun 2005 @ 11:15
Bra och intressant. Jag gillar långa texter…:-)
Men samtidigt blir jag väldigt irriterad. Inte på dig. På sakernas tillstånd. På trögheten och fegheten och oviljan. För att det alltid handlar om att antingen sitta kvar vid makten eller att ta över den. Visionslöst är ordet. Och det jag avskyr - när prestige får styra! Urk.
Comment by Monica — 9 Jun 2005 @ 19:21
Monica: Om nu nöden är uppfinningarnas moder så borde väl irritationen kunna föda förändringar. Men som du säger, då krävs också visioner.
Jag har märkt i mina jobb de senaste 15 åren att vi har uträttat som mest när vi haft en gemensam värdegrund, och samtidigt varit en bra blandning av folk som kompletterat varandras starka sidor. Då har vi kunnat sålla bland irritationer och visioner för att prioritera några fokusområden som blivit utförda snabbt och elegant.
Så kan också politik och byråkrati vara. Vilja, inte prestige.
Comment by hakke — 9 Jun 2005 @ 19:49
Precis hur det borde gå till. Absolut inte för långt, annars hade du ju inte kunnat få med allt som behövde vara med.
Comment by sanna — 10 Jun 2005 @ 7:26
Hakke snackar verkligen!
Jag kunde tog inte finna några sanktionsförslag i ditt digra debattinlägg. Borde det inte finnas någon form av straff för lönediskriminering? Och borde det inte vara en skyldighet att redovisa löneläget i årsbokslut så att aktieägare och andra kunde få veta hur det står till med lönen och könen?
Min erfarenhet är att man sällan snackar med sina arbetskamrater om vilken lön man har, så det är ju oerhört lätt för arbetsgivare att mörka stora skillnader.
Comment by Babs — 10 Jun 2005 @ 10:36
Sanna: Tack! Jag tror fortfarande att det går att uttrycka snäppet effektivare enligt devisen “mindre är mer”. Men jag är glad att du tycker förslagen stämmer.
Babs: Bra förslag (även om du skriver dem som frågor). Jag tänkte mig nog att sanktioner skulle vara med i regleringarna, gärna både lagstiftning och kollektivavtal. Men en berättigad fråga är hur dessa sanktioner ska se ut för att vara effektiva?
Avtalen kan ju kräva redovisning och handlingsplaner för att chefen alls ska få någon lönepott att dela ut. Och lagstiftningen bör nog utformas så att företagen tjänar på att utjämna skillnaderna. Någon form av ekonomiska repressalier alltså. Kanske en straffskatt som också finansierar arbetet för insatsstyrkan, utbildningar och andra aktiviteter?
Håller med om att vi pratar för lite om våra löner, vilket tyvärr gör det enklare att behålla orättvisa löneskillnader. Har också skrivit om det i mitt inlägg Löneförhandling för kvinnor III, under rubriken “Samtal med kollegorna”.
Comment by hakke — 10 Jun 2005 @ 12:35