Framtidens tv?
Mitt arbetsrum ligger jämte receptionen. I nämnda reception hänger en tv-apparat (se även tidigare inlägg om bredbild). Denna tv-apparat fylls av svenska lekprogram och amerikanska följetonger. Mitt huvud fylls av ljudintryck. Oombedda ljud.
Men varför ska vi ha fåniga tv-program hela dagarna egentligen? Tro det eller ej, men jag har ett förslag.
Dagens första program är för de riktigt små barnen, gärna dockteater eller stillbilder som kommenteras av vuxna med släpig röst. Detta program börjar prick halv fem (Vi kan till och med kalla det ”Halv Fem” så att det blir tydligt och pedagogiskt)
Sedan blir det lugnt igen en halvtimme. Eventuellt kan vi sända korta inslag för invandrare i den här luckan, så länge der är på deras språk så att inte barnen av misstag tror att det är intressant och fastnar framför tv-apparaterna. (Låt oss kalla det ”Språka” så fattar de nog.)
Sedan börjar själva tv-kvällen klockan sex på kvällen. Först nyheter, sedan någon typ av familjeprogram med något kort inslag för barnen. Varför inte lite handdockor som får presentera några korta filmer? (Låt oss kalla programmet ”Halv sju”, det är ju lysande!)
Mellan programmen bör det vara lite pauser. De kan vi fylla med musik, till bilden av en klocka som sakta tickar fram mot nästa program. På så vis bygger vi upp en förväntan.
Om tablåerna på de två kanalerna (fler behövs knappast) skulle vara i otakt kan man indikera när ett program börjar på andra kanalen, till exempel med en liten symbol som blinkar i hörnet. (Dock inte under långfilmer, der skulle kunna uppfattas som ett intrång på regissörens konstnärliga rättigheter!)
Kvällen avslutas med nyheter följt av svartvita reportage om andra världskriget, alternativt någon Bergman-pjäs i en uppsättning med vår eminenta tv-teater. Därefter vidtar en testbild någon halvtimme, så att alla ska hinna stänga av i lugn och ro. Sedan följer myrornas krig fram till klockan fyra nästa eftermiddag.
Visst låter det som ett förslag för framtiden? Fast det är klart, egentligen kanske det inte är så mycket lättare att koncentrera sig på jobbet med myrornas krig i bakgrunden…
haha, just så var det förr i tiden när jag var liten… tecknat en gång i veckan i (vi kan kalla det) Gomorron Sverige. Vet du - jag har för mig att det var Hacke (Hackspett)
Comment by sara — 24 May 2005 @ 13:49
Nostalgi - det var ju precis så det var. Jag hade glömt den blinkande symbolen, var det inte en triangel eller pil av något slag? På mitt jobb behöver vi ingen tv i receptionen - där pågår en ständig dokusåpa lajv!
Comment by Cornelia — 24 May 2005 @ 13:49
Sara: *fniss* (Gissa varför jag stavar hakke som jag gör?
)
Cornelia: Jo, en blinkande liten vit pil uppe till höger. Ni kanske skulle ha en sån i er reception också? T.ex. när någon i dokusåpan byter åsikt.
Comment by hakke — 24 May 2005 @ 14:28
Jag fick en flashback till lumpartiden, vårt rum var vägg-i-vägg med TV-rummet…. tänk dig att somna till “Ja, das ist schööönn” och “Ahh, zer gu gu gu gu guuuuut……fantastish!” ackompanjerat av takfasta stönanden, det var inte heller så roligt….
Comment by Günther Fliesenburgh — 24 May 2005 @ 16:46
Günther: Jag vet inte hur du associerade från min berättelse om hur jag har det på jobbet till att somna till tv-ljud. Men jag kan avslöja så mycket som att du är på rätt spår…
Nu hade ni uppenbarligen andra kanaler på Gotlands regemente än vi har på jobbet. Jag tror inte jag heller skulle somna lika skönt till tyska tennisspelare, eller vad det var. (Jag föreställer mig att tv-publiken satt där och tränade sin backhand medan dom tittade.)
Comment by hakke — 24 May 2005 @ 18:23
Hakke -> Ja du, mina tankebanor går sina egna vägar ibland….jag vet knappt själv vad jag tänker…
Vad det var som visades på TV’n har jag ingen aning om, jag försökte bara somna och var inte ett dugg intresserad av att titta på TV då….
Comment by Günther Fliesenburgh — 24 May 2005 @ 18:32
Framtidens TV
Bde Hakke och Conan O’Brien spekulerar fint om framtidens TV. Conan, frmodligen planetens roligaste person, ser trenden mot allt strre…och…
Trackback by mymarkup.net — 24 May 2005 @ 19:15
Likaväl som det blivit förbjudet att förpesta andras luft med rök borde det vara förbjudet att förpesta andras luftrum med oönskade tv-ljud eller dunkadunkarockmusik.
Ljud från levande människor står jag dock ut med. Ibland. I alla fall de 3 timmar i veckan jag livnär mig på att andra gör ljud när jag viftar…
Comment by Marianne — 25 May 2005 @ 11:26
Marianne: Om jag skulle få för mig att vifta åt folk här på kontoret får jag nog ingen större reaktion. Framför allt så orsakar mitt eventuella viftande knappast några välljud. Det är lustigt det där.
Håller med om att nån slags reglering av oönskade ljud kunde vara på sin plats. Grannen ovanpå har fått för sig att klockan 11-01 på natten är en bra tid att öva på elbas. Det är det inte.
Sedan har vi de nedra fåglarna som får fullständigt pippi såhär på vårkanten. Med öppet fönster blir det näst intill hopplöst att få en blund i ögonen. Och finns det inga ALU-arbetare som kan sätta upp bullerskydd vid alla brusande älvar? De låter ju som den värsta motorväg när snösmältningen sätter fart.
Comment by hakke — 25 May 2005 @ 13:16
Om det inte var nog med ljud på jobbet så kan man alltid ge igen… Eller går sådan svinhugg igen kanske.
http://www.prylfeber.se/2005/05/babble_rststrni.html
Comment by H — 25 May 2005 @ 20:08