Slav under årstiderna?
Det var häftigt att komma hem i tisdags natt och se hur mycket som hade hänt under de 12 dagar jag varit bortrest. När jag åkte hemifrån var det knappt musöron på träden, när jag kom tillbaka var grönskan sådär ögonbedövande vacker.
I ett land med så starka årstidsväxlingar måste det räknas som normalt att vara lite manodepressiv. Jag har hört eller läst någonstans att halten av endorfiner varierar med ljuset, men tre månader senare. Vilket bland annat förklarar vårdepressioner.
Jag hör inte själv till dem som blir apatiska eller drabbas av självmordstankar i mars. Men de senaste åren har jag ändå upptäckt att jag har ett par andra beteenden som helt klart varierar med årstiden.
Varje år i början av april blir jag godissugen. Tyvärr sammanfaller detta sug mer eller mindre med påsken och då släpper alla hämningar. I och med att det då är helt okej att trycka i sig små ägg som förutom färgämnen och konsistensgivare består av rent socker så bygger jag upp en sötsakskonsumtion som håller i sig åtminstone ett par månader. Det är nog tur att tandläkaren kallat till årlig kontroll nu i veckan, hennes vänliga stränghet brukar få mig att skärpa till mig.
Och varje år kring månadsskiftet oktober/november blir jag kreativ. Jag skriver texter för byrålådan, sorterar in gamla pappersbilder i album och kommer på just de där strålande idéerna som kan rädda världen. Eller åtminstone rendera mig ett eller annat nobelpris.
Vad har du själv för årstidsbundna beteenden?
