Bortförklaringar
Det gick inget vidare för Sverige i Kiev igår kväll, det är jag den förste att erkänna. Ändå var jag stolt över Martin Stenmarcks framträdande. Hur kunde det ändå gå så illa?
Inspirerad av den hemlighetsfulla och välskrivna bloggen Konsten att förlora tänkte jag bidra med några väl formulerade bortförklaringar. För att göra det riktigt pedagogiskt har jag strukturerat dem som fem T:
1) Texten
Det är ju inte skitsmart att delta i en europeisk tävling med en text om en amerikansk spelhåla. Nu fick vi ändå 3 poäng av Monaco. Hade titeln istället varit Monte Carlo så hade vi haft en helgjuten tolva.
2) Tempot
Vår låt har ett skönt gung. Det ger inga poäng. För att hamna i topp måste man ha Greklands snabba tempo eller Israles smäktande ballad.
3) Trummorna
Alla andra hade lärt sig av förra årets vinnare och fyllde scenen med trumset, pukor och oljefat. (Ja, utom miss Malta förstås, men hon hade å andra sidan en smäktande ballad).
4) T-shirten
Martin skulle naturligtvis ha valt den oranga som han hade i den svenska delfinalen.
5) Tv-produktionen
Näst efter värdlandet (som naturligtvis inte har råd att arrangera tävlingen två år i rad) fick Sverige den sämsta hjälpen av tv-bilderna. Martin kan sjunga och han vet hur man äger en scen. De coola tjejerna blåser bort övriga bidrag (utom möjligen Ungern) från vilket dansgolv som helst. Av detta blev det ett urmjölkat mischmasch. Man kunde nästan tro att Sverige inte heller har råd att vinna igen…
För övrigt tycker jag att segrande Helena verkar vara ett fullblodsproffs. Synd att inte refrängen var lika bra som versen, men stort grattis Grekland till segern. Sedan är det ju en lysande ironi i det faktum att de fyra stora som alltid är kvalificerade direkt till finalen hamnade på de fyra sista platserna. Det kanske inte är så dumt att tvingas ta vägen via semifinal ändå?
Egentligen: vem trodde någonsin att en sång med titeln Las Vegas ska få europeer att vilja rösta på den? Hur coolt är en hyllning till den amerikanska livstilen bland europeerna?
Comment by Chadie — 22 May 2005 @ 14:00
Och ändå. Kvällen innan tittade jag på Ocean’s Eleven på någon remklamkanal, filmen där George Clooney med anhang tillbringar ett par timmar med att råna ett ointagligt kassaskåp i Las Vegas. Och den gick ju bra även i Europa.
Kan det vara så att vår käre Martin trots allt har en liten bit upp till George Clooneys charmiga leende?
Comment by hakke — 22 May 2005 @ 14:41
Jag tror inte det handlar om att låten HETER Las Vegas. Tror inte man röstar bort den för det, eller är folk så politiska i sin ESC-gärning?
Låten hade kunnat heta Råttan Dumbom. Felet är att den inte svänger, inte har nån glöd, är för blek. Bara
Comment by Monica — 22 May 2005 @ 17:22
Monica: Nog tycker jag att mina bortförklaringar svänger lite mer än din musikaliska förklaring
Comment by hakke — 22 May 2005 @ 17:58
Yeah. Right you are. Fast jag kom på det sen. Las Vegas låter som om den är från Las Vegas och DET är felet!
Comment by Monica — 23 May 2005 @ 10:17
Monica: Det har du rätt i. Det hade kanske varit bättre om han låtit som Carl-Gustaf Lindstedt och de andra i Casino-gänget. Och hade han dessutom sett ut mer som en enarmad bandit så hade det nog blivit jackpot!
Comment by hakke — 23 May 2005 @ 13:02