hakke snackar

Jag tillbringade ju förra veckan på konferens på företagets huvudkontor i USA. En mycket trevlig tillställning rent socialt, men jag fick också min beskärda del av ledningsgruppsfloskler (corporate bullshit).

Vi kom att diskutera fenomenet när jag hamnade vid samma bord som den lokala utbildningsavdelningen, och tack vare kunskaper inhämtade hos svenska bloggvänner kunde jag lämna vissa bidrag till debatten. Jonas nämner på Blind Höna hur studenter fått en automatiskt genererad nonsenstext antagen till en konferens. I en av kommentarerna till inlägget fick jag också länken till följande webbsida som automatiskt skapar nya nonsenstexter:
http://www.elsewhere.org/cgi-bin/postmodern/

Varje gång man laddar om sidan så genereras en ny text, alltid lika välutformad och alltid lika dumrolig. Jag har sparat länken och går ofta dit för att få mig ett gott skratt, till exempel när jag får någon ny idiotiskt text att läsa från någon av våra högre chefer, ekonomer eller personalansvariga.

Är man riktigt nöjd med en speciellt nonsenstext kan man också spara länken direkt till den texten så att man senare kan återvända dit, eller visa texten för någon annan. Jag tycker till exempel hemskt mycket om en mening ur den här texten:

However, realism holds that language is part of the absurdity of art.

Då är hakke hemma igen efter en och en halv vecka på resande fot. Först var jag lördag till torsdag i USA på konferens med jobbet, sedan fredag till tisdag tillsammans med M i Tyskland, där vi var bjudna på bröllop och passade på att även ta en kort bilsemester.

En kort sammanfattning är att USA var varmare och billigare medan Tyskland hade frodigare grönska och fler katedraler. Tyskland hade naturligtvis godare öl, men det var en överraskning för mig att amerikanerna skulle vara så pass mycket bättre på rödvin.

Större delen av tiden i USA tillbringades jag i Albany, huvudstad i delstaten New York ca 2,5 timmars tågresa norrut längs Hudsonfloden. Har ni inte varit där så har ni inte missat särskilt mycket, även om naturen runtomkring är vacker. Jag hann också med ett dygn i New York City med långa promenader från Ground Zero till Metropolitan Museum uppe i Central Park. Och så förstås det obligatoriska inköpet av billig digitalkamera (5 megapixlar och 256 mebabytar för ca 300 megadollar).

Besöket i Tyskland påminde mig om hur lite jag vet om det landets geografi. Jag trodde att Bayern låg i ensamt majestät längst ner i söder, men nu har jag lärt mig att bredvid Bayern, strax västerut, ligger delstaten Baden-Württemberg. Vi bilade ner dit från Frankfurt till ett bröllop i lilla byn Ober-Holzheim och fortsatte sedan i en cirkelrörelse medurs via Bodensjön, Schwarzwaldskogarna och en tur genom nordöstra Frankrike (se karta).

Förutom den underbara blomsterprakten i Mainau hann vi se eller besöka slott och katedraler i Heidelberg, Ulm, Meersburg, Freiburg, Strasbourg och Saarbrücken. Den sistnämnda var en stökig stad dominerad av gränshandel, men övriga lockade till vidare utforskning. (Varför är världen så stor och tiden så liten?)

Man kan tro att en bilsemester bland ölsejdlar och nyskördad sparris med hollandaisesås innebär en viss fara för projektet Beach 2005, men det är ingen fara på taket. Vi hann nämligen också med ett träningspass i form av de 768 trappstegen upp i världens högsta kyrktorn, den 161 meter höga spiran på katedralen i Ulm. Det var i sanning en hissnande upplevelse där höjdskräcken i sig kanske brände lika många kalorier som själva uppstigningen.

Upplevelsen påminde mig också om det faktum att jag ännu inte genomfört det fallskärmshopp jag fick i 40-årspresent av min familj. Hur ska jag våga? Jag får hoppas att vi hoppar över ett område med färre katedraler och därtill hörande kyrktorn, så att inte min färd genom himmeln leder till min egen alltför tidiga himmelsfärd.