Sköna brytningar
Nu är det strax dags att plocka färsk rabarber. Alltså kände vi oss manade att göra en paj på den delen av fjolårets skörd som fortfarande bor i frysen.
När jag var liten och fick frågan vilken som var min älsklingsrätt alla kategorier var rabarberpaj det självklara svaret. Det är någonting med brytningen mellan surt och sött. Äten man dessutom vaniljglass till den nygräddade pajen får man bryningen mellan varmt och kallt på köpet.
Det slår mig att när jag skriver mina inlägg här på bloggen eller läser andras inlägg är det något liknande jag söker. En brytning mellan skämt och allvar. Humor och glimten i ögat gör livet lite skönare. Samtidigt som livet helt säkert leder till döden.
Det kanske är därför jag är så förtjust i rabarberpaj?
ÅH, rabarberpaj! När skulle vi komma, sa du? Izzy och jag tar med glassen, så får du och M stå för pajen
Comment by Siv — 6 May 2005 @ 16:06
Oh, paj! Rabarber! Så sugen jag blev. Men det får väl bli imorgon, antar jag. Fast jag kan inte förlika mig med det där med glass till - riktigt kall, tjock, hemlagad vaniljsås ska det vara!
Comment by Heléne — 6 May 2005 @ 16:11
En härligt ljummen rabarberpaj
sätter hatten käckt på svaj
att avnjutas i en skuggig berså
med ljuvligt god vaniljglass där uppå
Comment by Günther Fliesenburgh — 6 May 2005 @ 16:22
Siv: Aha, det var bloggpaj vi skulle haft istället för bloggöl igår för att locka fram dig! När det gäller dagens paj tvingas jag erkänna att M och jag är glupska och (åtminstone i just detta fallet) hänsynslösa. Det finns inte en smula kvar…
Heléne: Även såsen har sin brytning, med det lena mot smulpajens smulighet. Jag har själv svårt att bestämma mig för vilket jag föredrar, glass eller vaniljsås. Jag måste nog prova några gånger till.
Günther: Jag vet inte om rabarbern är mogen för skörd på Gotland, men helt klart har det varit en fantastisk säsong för rimmad vers! Precis som här:
Till efterrätt den sjätte maj
Vi äter varm raberberpaj
Den avnjuts bäst i stora lass
Tillsammans med en gräddig glass
Comment by hakke — 6 May 2005 @ 16:31
Ojdå, så passande. Jag tar med mig versen, och har den till rabarberna jag just hämtade ur landet.
Comment by Desirée — 6 May 2005 @ 16:51
Det begriper väl jag att du är den brytningen…(;-)
Comment by Jerry — 6 May 2005 @ 16:51
Shit, rabarberpaj.. Finns det nåt bättre?
Comment by Mats Andersson — 8 May 2005 @ 20:27