Flyktingtankar
Just nu handlar det mycket om flyktingar och invandrare, och om hur vi i Sverige hanterar dessa relationer. Många engagerar sig i de apatiska flyktingbarnen (se t.ex. Mine, Stationsvakt eller Chadie). I dagens DN skriver Mustafa Can en artikel om förändringen i folkpartiets framtoning de senaste tre åren. Styrs den av ideologi eller mediastrategi?
Samtidigt håller jag på att läsa boken Lasermannen från 1995 2002. Det går inte fort, det klarar jag inte. Det tar emot att läsa skildringen av en människas väg mot sammanbrott och våld. En väg som samtidigt speglas i vårt svenska samhälles utveckling.
Ett argument som framskymtat i någon av de texter jag läst de senaste dagarna var att vi faktiskt tjänat ekonomiskt på att ta emot flyktingar. Jo tjena, det är ju precis därför vi ska vara humana. Vad skulle det annars finnas för motiv?
