Käften
När jag kör med tandtråd på kvällen vill jag inte att det plötsligt ska plinga till i handfatet. Tyvärr hände det förra onsdagen och jag fick vänta till igår med att få en ny fyllning på plats. Eftersom min ordinarie tandläkare har semester fick jag nöjet att lära känna en av hennes kollegor, vi kan kalla henne Lotta eftersom hon heter det.
Jag hade fått en tid precis innan lunch så jag ville köra utan bedövning, jag har gjort det förr och vet hur jag ska hantera smärtan, men Lotta ville inte lyssna på det örat. Jag har aldrig haft problem med sprutan tidigare, men hon måste träffat mitt i käknervernas sambandscentral. Jävlar vad tårarna rann. Vi hade bara en halvtimme på oss så Lotta började borra direkt, och eftersom bedövning alltid tar långsamt på mig ilade det lika mycket som om jag inte fått någon spruta. Först när jag skulle betala började bedövningen verka, och jag hann både bita mig i kinden och få kaffeabstinens innan den började släppa fyra timmar senare.
Sens moral: Det hjälper inte att vara mentalt stark om man möter en motståndare som har ett dentalt övertag.



