hakke snackar

När jag kör med tandtråd på kvällen vill jag inte att det plötsligt ska plinga till i handfatet. Tyvärr hände det förra onsdagen och jag fick vänta till igår med att få en ny fyllning på plats. Eftersom min ordinarie tandläkare har semester fick jag nöjet att lära känna en av hennes kollegor, vi kan kalla henne Lotta eftersom hon heter det.

Jag hade fått en tid precis innan lunch så jag ville köra utan bedövning, jag har gjort det förr och vet hur jag ska hantera smärtan, men Lotta ville inte lyssna på det örat. Jag har aldrig haft problem med sprutan tidigare, men hon måste träffat mitt i käknervernas sambandscentral. Jävlar vad tårarna rann. Vi hade bara en halvtimme på oss så Lotta började borra direkt, och eftersom bedövning alltid tar långsamt på mig ilade det lika mycket som om jag inte fått någon spruta. Först när jag skulle betala började bedövningen verka, och jag hann både bita mig i kinden och få kaffeabstinens innan den började släppa fyra timmar senare.

Sens moral: Det hjälper inte att vara mentalt stark om man möter en motståndare som har ett dentalt övertag.

Jag har länge funderat på vem den brasilianske fotbollsspelaren Kaka egentligen påminner om. Efter att ha avfärdat både Hugh Grant och den där tecknade pojken som gjorde reklam för mjölk på åttiotalet tror jag att jag kom på det. Om jag har rätt kanske Kaka borde lämna de europeiska ligorna och börja om i den japanska serien.

Animefigurerna Joe Yabuki och Lawliet

Fotbollsfiguren Kaka
 

Om man har lite tråkigt på jobbet kan man alltid göra en sökning på Google och se vilka sponsrade länkar som dyker upp.

Hur tänkte de nu?
 

Ikväll satt vi klistrade vid teven. Inte nog med att det var premiär för Allsång på Skansen, dessutom var en mamma till en av dotterns dagiskompisar en av gästerna. Anna Maria Espinosa heter hon och sjunger underbart gör hon! Till vintern får vi hoppas att hon är med i Så ska det låta också, varför inte i lag med Måns Zelmerlöv.

På SVT Play kan man se programmet (och de efterföljande 30 minuternas webb-allsång) fram till 4 september. Här på bloggen får ni hålla tillgodo med den officiella videon till hennes låt “A little moonlight”.

Andra länkar:
o Anna Marias skiva “Glowing with you” (cdon.com)
o Anna Maria på MySpace
o Intervju i Radio Stockholm, 22 juni 2009 (14 min in i sändningen)
o Söndagsprofil i DN, 21 juni 2009
o Intervju i DN På Stan, 21 oktober 2008
o Hennes “mina vänner-bok” i P3, 1 juli 2008

Midsommarsolen ska förmodligen lysa med sin frånvaro och vi hjälper SMHI att hitta paralleller till eländet. Det klagas på sommaren 1987, men var inte 1997 ännu värre? Det var ju bra och dåliga somrar vartannat år nästan hela nittiotalet (minns den underbara sommaren 1994 till exempel) och skitvädersrekordet bland de udda årtalen tog nog 1997.

En stark minnesbild är när vi var ute och letade svamp i Åmål. Det var slutet av juli och det ymniga regnandet hade gjort grönskan försommarfrodig. Äldsta brorsbarnet var 18 månader och gick raklång under ormbunkar som påminde om smärre palmer.

Droppen Dripp
 

I år har vi redan haft kanonväder till påsk och valborg, ett par härliga dagar vid Kristi himmelsfärd och rena högsommarvärmen på pingst. Med detta har vi redan slagit “sommaren” 1997 med hästlängder.

Vad säger ni, vilken är den värsta sommaren i mannaminne?

Tillägg (19/6):
Statistiken hos SMHI styrker tesen att 1987 var värst.

Nu är det klart, 6060 av 6060 valdistrikt är räknade!

Mandatfördelningen har ju varit klar ett tag, och även det faktum att Alf Svensson (KD) och Anna Maria Corazza Bildt (M) får plats i parlamentet genom sina personröster. (Åsa Westlund som fick min röst kom också över 5%, men hade kommit in ändå eftersom hon var tredje namn på listan hos S.)

När jag kollar in statistiken hos Valmyndigheten är det lätt att börja reflektera över ett och annat.
(more…)

Idag är det tydligen 75 år sedan Kalle Anka gjorde debut i filmen “Den kloka hönan”. Han är min motsats, med sina stora ögon och obefintliga öron, men han var ändå favoriten när jag var i tioårsåldern (mellan Bamse och Stålmannen).

Ett personligt minne är när Per-Erik Hallin (som bland annat kompat Elvis på piano) lärde mig uttala bokstaven F med Kalle Anka-röst. Ett annat är när kusinerna i Lyckeby i början av sjuttiotalet vann en färg-tv på en av de där tävlingarna som alltid fanns på sista uppslaget. Jag var alltid avundsjuk på de som hade en prenumeration, och därmed fick tidningen en dag tidigare, eftersom jag utgick från att detta ökade möjligheterna att ha “det först öppnade rätta svaret”.

Jag visste förresten inte att Kalle Ankas isländska namn är “Andres Ond”. Den arga ankan kan tydligen fortfarande roa. Grattis!

Jag ska inte påstå att jag alltid har känt mig som en europé. Ungdomens tågluffar bestod mest i att irra runt på jakt efter ett billigare rum och att drömma om de skaror av ungdomar som jag aldrig vågade uppsöka eftersom jag var nykterist. Men med årens alla resor, vänner och samtal har jag verkligen börjat gilla Europa. (Huvva, visst låter jag gammal!) Att jag röstade ja i folkomröstningen 1994 berodde dels på ett inspirerande telefonsamtal med min mamma, dels på att jag ville öka andra europeiska länders inflytande på vårt liv här i Sverige.

Allt som EU gjort och gör är naturligtvis inte bra, men jag kan ändå önska att vi hade 26 EU-parlamentariker så kunde vi röstat in någon som älskar vart och ett av de andra medlemsländerna (och dessutom Sverige förstås).
(more…)